Ibland blir jag så berörd, läste på Facebook tidigare i dag om att barnfattigdomen i Sverige ökar, speciellt vid jul då vi har som tradition att köpa julblommor/presenter till fröknarna i skolan eller att barnen skall delta i Luciatåg och behöver nya kläder...Låter kanske inte så farligt? Med tanke på att det finns familjer med många barn så blir det för en familj med tre barn där alla behöver nya lussekläder minst 450 kr sedan skall barnen lägga minst 50 kr till frökenpresent och då är de uppe i 150 kr. Tänker man sedan också på att de kanske skall fika eller göra en utflykt blir det ännu mer pengar och då har vi inte räknat in vad föräldrarna också skall göra av tradition
Men det är inte bara barnfattigdomen som får mig att tänka...det är alla människor som blir sjuka och då menar jag inte förkylda utan de som får hjärtproblem, cancer, blir utbrända och liknande eller som ingen mat har, ingenstans att bo...tänk vad de kämpar och möter liten förståelse för hur tuff deras tillvaro är!!! Och så sitter vi här och har det bra fast vi klagar över att vi har det svårt ibland...vad vet vi?
Jag har det bra, trotts att jag studerar och har lite pengar är jag rik och jag känner mig rik, hur kommer då det sig? Jag har fina vänner, en härlig familj, jag har möjligheter att göra det jag tycker om, barnen på min praktik uttrycker sin glädje över att ha mig där. Ni vet sånt där som alla människor behöver, det har jag även om jag inte har det i ett överflöd, men det behöver jag inte heller ha för att må bra. Jag önskar att alla människor faktiskt skulle få ha det bra och vara friska...Människor som har det svårt, oberoende på vad det är, berör mig!
En liten tanke bara mitt i människors julstress...